Dyslektiker har ofta svårt att hantera språkljud  

Många dyslektiker har svårt att hantera språkets ljudsida. Det kan säkert ha flera olika orsaker, varav ärftlighet säkert kan vara förklaringen i många fall.

En förklaring kan också vara öroninflammationer i tidig ålder. Många människor med som har läs- och skrivsvårigheter´/dyslexi har varit “öronbarn”.  Öroninflammationer, kan ha gjort att man fått en hörselkurva, som gör det svårt att svårt att skilja på språkljud som ligger nära varandra. Då är det lätt att blanda ihop bokstavsljuden. Det kan vara en orsak till att man stavar dåligt och får jobba hårt när man läser.

Genom att lyssna på speciellt filtrerad musik tio minuter om dagen under ett antal veckor, har många fått förbättrat lyssningsförmågan och därigenom fått lättare att lära sig läsa och skriva.

Kan en människas röst avslöja hur hennes lyssningsförmåga är?

Detta menar bl.a. Dr. Alfred A Tomatis. Under mer än fyrtio år har denne franske öron/näsa/hals- specialist behandlat tusentals människor genom att stimulera deras hörsel med hjälp av speciellt filtrerad musik.

Tomatis menar att det är stor skillnad på att höra och att lyssna. Lyssnandet är en aktiv handling, där man riktar sin uppmärksamhet och förmår att urskilja det speciella ibland en massa ljud.

Han menar också att man bara kan säga det man kan höra. Således menar han att människors röster avslöjar deras lyssningsförmåga. En person med entonig, tråkig röst uppfattar troligen inte språkmelodi och klang. Därmed går han miste om mycket av språkets själ och underliggande budskap.

Tomatis gjorde därför omfattande hörselundersökningar av personer som hade mycket uttrycksfulla och klangrika röster som ex vis operasångare, skådespelare och musiker. På så vis kom han fram till att dessa personer hade en specifik hörselkurva som man skulle kunna kalla den ideala för att uppfatta språkljud.

Den svarta linjen i hörselkurvorna nederst på sidan visar Tomatis idealkurva.

Kjeld Johansens metod för auditiv stimulering

Tomatis är dock inte ensam om att ha uppmärksammat hörseln och lyssningens betydelse för en god inlärningsförmåga.

Kjeld V Johansen har sedan sextiotalet arbetat med att utveckla den forskning som grundlades av dansk-amerikanen Hans C Volf.

I en undersökning som Johansen genomförde på Bornholm, visade han att många barn med dyslexi eller andra inlärningssvårigheter haft återkommande öroninflammationer i tidig ålder. Extra allvarligt visade sig inflammationer i höger öra vara. P.g.a. av dessa hade barnen ej kunnat utveckla sin hörsel normalt och förmågan att urskilja och särskilja språkljud, samt förmågan att lyssna riktat hade därför blivit lidande.

Orsaken skulle kunna vara det man kallar sinnesdeprivation, dvs frånvaro av korrekta sinnesimpulser till de receptorer som ska utvecklas under den viktig period som den tidiga barndomen utgör.

En annan sak som han upptäckte vara att många fler än normalt (53%) av dyslektikerna hade preferens för vänster öra d.v.s. vänster öra var dominant vid lyssningen. Detta är i sig ett problem eftersom språkcentra hos de allra flesta människor sitter i vänster hjärnhalva och lyssningen precis som så mycket annat är korskopplat. Ljud från vänster öra når alltså först höger hjärnhalva för att sedan ledas över till språkcentra i vänster hjärnhalva.

P.g.a. den förlängda signalvägen sker då en viss fördröjning av nervimpulsen. Detta kan leda till problem att uppfatta snabba språkljud och språkljudsförändringar.

Detta är något som också den amerikanska forskaren Paula Tallal har visat.

För att stimulera hörseln och lyssningsförmågan samt för att åstadkomma preferens för höger öra vid lyssning, har Kjeld Johansen ända sedan sextiotalet arbetat med att utveckla sin egen metod.

Den är effektiv och ändå relativt billig och enkel att arbeta med för de som ska behandlas, därför har vi valt just denna metod.

Praktiskt går det till så här:

 Först gör vi en hörselundersökning på varje öra (monaural rentonslyssning)med audiometer. När man gör en sådan brukar man i vanliga fall undersöka personens förmåga att höra ljud ner till ca. 20 dB, vilket motsvarar en viskning på ca. 6 meter. Gränsvärdet 20 dB som svarande mot en för fullgod hörsel, fastslogs av Bell Companys ingenjörer före sekelskiftet då de skulle fastställa den lägsta volym ett telefonsamtal skulle få ha innan det förstärktes.

För att ha en god språkljudsuppfattning krävs dock att man kan höra mycket svagare ljud än så. Vi undersöker därför varje frekvens inom talspråksregistret för att fastställa den lägsta nivå vid vilken personen kan uppfatta ljudet.

På så vis får vi en hörselkurva som vi jämför med den tidigare omtalade Tomatis kurva. Ofta visar sig dyslektiker höra för bra i de lägre registren 500-750 Hz, där mycket lågfrekvent buller finns, medan de hör betydligt under Tomatis idealkurva i högre register.

Att höra för bra i vissa register kan ställa till med många problem. Om hörsel när för bra i låga frekvenser uppfattas buller starkt i förhållande till tal. Detta gör att det blir svårt att koncentrera sig på tal i större församlingar som en skolklass eller på en fest. Detta kan vara en anledning till att barn med denna typ av hörseldefekt uppfattas som okoncenterade och störande, vilket ibland kan leda till tillstånd som liknar ADHD.

Att höra väldigt bra i höga register gör att vissa ljud som barnskrik eller ljusa kvinnoröster kan bli smärtupplevelser som stör ut annat och gör tillvaron svåruthärdlig.

Nästa undersökning är ett Stenger-test. Här sänder man ljud i ömsom höger, vänster eller i bägge öronen samtidigt. Personen får rapportera i vilket öra han tycker sig höra ljuden. De gånger man sänder i bägge öronen markerar man var personen upplever att ljudet kommer ifrån. På så vis kan man få fram vänster- eller högerörepreferens. Dyslektiker visar som tidigare nämnts ofta vänsterörepreferens.

Till slut görs också ett dikotiskt lyssningstest med språkljud. I detta sänds språkljud till bägge öronen samtigt. I detta test får man fram hur personen uppfattar konkurrerande språkljud samt preferensen för höger respektive vänster öra vid språkljudlyssning. Vidare får man också god uppfattning om förmågan att lyssna riktat.

 När testerna är klara läggs alla värden in i datorn. Denna styr i sin tur en digital sk equilaizer. I de frekvenser där personen har svagheter förstärks respektive dämpas ljudet och speciellt komponerad musik filtreras sedan genom apparaten. Resultatet blir CD-skivor anpassade till varje persons specifika hörselkurva.

Genom att lyssna till denna musik tio minuter om dagen, sex dagar i veckan, stimuleras hörseln och hörselkurvan i syfte att närma sig Tomatis idealkurva. Vidare syftar behandlingen också till att utveckla preferens för höger öra. Efter ett antal veckor följer en ny undersökning följer ny musik framställs.

All behandling kan alltså ske i hemmet och de enda apparater som krävs är en CD-spelare av bra kvalité samt bra heltäckande hörlurar.

Bland de som genomgått behandlingen har de flesta (ca. 7-8 av 10) upplevt god förbättring av lyssningsförmågan. De övriga i någon mån.

Kurvan till vänster visar hörseltest på 11-årig dyslektisk pojke. Han har förhöjd känslighet i det lägre registret och sänkt känslighet i registret 2000-6000 Hz. Hörselkurvorna för höger och vänster öra korsar varandra på flera ställen, vilket kan ge en effekt av att "skela med öronen". Han har också preferens för vänster öra. Kurvan till höger isar samma pojke efter 15 veckors behandling. Hörselkurvan har normaliserats och följer Tomatis idealkurva betydligt bättre. Han har nu svag preferens för höger öra.

Du som vill veta mer om metoden kan gå till http://www.dyslexia-lab.dk.