Några av dem som utvecklat sin läsning

Oskar 11 år Linnea_läser    Mikaela     Linnéa 9 år      Lalle 34      Richard 30   Peter 9 år     Niclas 13 år  Anna 13 år  Johan 10 år Olle 9år  och Julia 12 år

Oskar 11 år

Redan i årskurs 1 i skolan gick läsinlärning långsamt och trögt. Rådet vi fick från skolan var att läsa mer hemma. Min son läste och läste, långsamt och mödosamt, med mycket gissande. I årskurs 3 fick han diagnosen dyslexi av en logoped. Hon pratade mycket om kompensatoriska åtgärder, men jag tänkte att om det finns något sätt att övervinna problemen på, så ska han få den hjälpen. Efter en del googlande hittade jag Pelle på nätet och bokade genast en tid för testning och träningsprogram, det var under hösten i årskurs 4. Analysen visade sig att han saknade säkra kopplingar mellan ljud och bokstäver, klart att det blir svårt att läsa då. Nu började ett intensivt tränande, varje dag (ca 15-20 min/dag) tränade han kopplingar mellan bokstav och ljud, både i programmet Trädet 3 och på papper. Efter ca 6 månader satt kopplingarna och han kunde börja träna på korta ord. Därefter har svårigheterna stegrats långsamt och metodiskt och nu läser han böcker. Mitt största problem nu är att hinna hitta bra böcker. Han läser 1-2 böcker per vecka. Favoriten är fantasy. Stavningen går också bra. Han ligger nu före sina klasskamrater (årskurs 5). Vi behöver inte åka till Pelle mer men fortsätter att jobba med Trädet och stavningen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att ALLA barn med dyslexi och andra läs och skrivsvårigheter kunde få den här hjälpen i skolan!!! Men så länge den saknas, rekommenderar jag Pelle Lindblås metod!

/Mamma till 11-årig son

Olle 9år  och Julia 12 år - Jag vet att mina barn kommer att klara sin läsutveckling galant

" Jag vet inte vad jag skulle gjort om jag inte hör talas om Pelle via en väninna som hade bekanta som är jättenöjda med Pelles insatser. Jag hade letat länge, eftersom skolan inte tog sitt ansvar och först förnekade allt och sedan gjorde så lite så möjligt. De privata specialpedagoger jag hittade ville inte arbeta med privatpersoner, utan ville ha lärare/skolan med. Det var inget alternativ för oss eftersom vi sedan länge tappat förtroendet för skolan

Min dotter som är 12 och min son som är 9 har tränat ett år med Trädet och skillnaden är enorm. Jag vet att mina barn kommer att klara sin läsutveckling galant och det kommer inte att hindra dem i deras vidare liv. Dottern tränar också med Abakus eftersom hon haft det lite kämpigt med huvudräkning och multiplikationstabellen. Matten är inte jobbig för henne längre. Man kan se ett helt annat själförtroende växa fram hos barnen och de har verkligen jobbat hårt.

Med Pelles högst professionella, personliga och sensibla handledning har de börjat tro på sig själva igen och uppnått ett otroligt resultat.

Om Pelle fick ta hand om läs- och skrivutveckling i den svenska skolan är jag övertygad om att vi skulle minimera antalet barn som skulle behöva specialpedagogisk hjälp på området."

Kort sagt; Vi är supernöjda och tusen tack Pelle!"

Johan 10 år -Vi har fått en son som nu både kan läsa och skriva.

Vår son Johan har varit ett tyst barn som har klarat sig hyggligt i skolan fram till i trean. Han lärde sig läsa men inte bra, han lärde sig skriva men det blev ofta stavfel, ord som saknades, bokstäver som blev åt fel håll, meningar utan stor bokstav m.m. Men det gick ganska bra för honom fram till han började i trean. I trean började han tycka skolan var jobbig och tråkig. Vi hade mycket diskussion med skolan och en del saker förbättrades men ingenting för att hjälpa honom med läs- och skrivproblemen. På våren i trean insåg jag att om ingenting görs nu kommer han att halka efter sina klasskamrater. Men jag tvivlade på att han skulle få hjälp via olika sorter utredningar, förmodligen klarade han sig för bra i skolan för det. Jag var rädd för att tiden skulle springa från Johan och att åtgärder skulle sättas in för sent. Jag ville inte att hans dyslexiproblem skulle påverka honom mer än vad de redan hade gjort.

Via nätet hittade jag Pelles hemsida och kontaktade honom. I oktober träffade vi Pelle första gången. Han undersökte Johan och det visade sig att han saknade säkra kopplingar mellan alla ljud och bokstäver. När hans ögonrörelser mättes med sk EyeTrace-teknik hoppade de fram och tillbaka mellan orden och han fick läsa om många ord.

Vi började med gehörsskrivning i dataprogrammet Trädet. Efter första återträffen började vi också att träna lässtrategier, som att sikta på vokaler och dela ord i sjungbitar. Även detta övade vi i datorn. Det var nu vi började märka ordentlig effekt av Pelles övningar – Johan började prata! Han som varit ett tyst barn, nästan aldrig ställt en "varför fråga", började prata, fråga och diskutera. Genom att han fann språket blev han också mer social, han började mer aktivt söka sig till kompisar och leka mer. Vi hoppades att Johan genom Pelles övningar skulle träna upp sin skriv- och läsförmåga, men att hans övningar skulle få en sådan effekt på Johans personlighet hade vi inte räknat med. Det var en enormt positiv överraskning!

 Efter andra återträffen i april började Johan jobba med mer avancerade övningar. Det tog ett tag innan vi förstod syftet och stegen i övningarna, men när det väl klickade så gick det fort. På bara några veckor gick Johan från enkla ord till främmande ord och nu delar och uttalar han dessa ord utan problem.

I fjärde klass har Johan också fått riktigt bra stöd från skolan, ex att han har haft möjlighet att lyssna på en text istället för att läsa den.

På återträffen i september visade Pelles tester med bland annat EyeTrace igen, att Johan har gjort stora framsteg och inga mer besök behövs hos Pelle. På mindre än ett år har Johan tränat bort stora delar av sina dyslexiproblem, som begränsade honom både i skolan och i det sociala livet. Vi kommer att fortsätta att träna stavning och läshastigheten (även om han redan nu har en mycket hög läshastighet i förhållande till sin ålder, enligt Pelles tester).

Visst har det varit jobbigt många gånger, att få Johan att förstå varför han ska kämpa på med Trädet, och att göra övningarna regelbundet. Men belöningen är att få se sin son sitta i en fåtölj och njuta av att läsa en bok, och veta att han den dagen det blir aktuellt, både kommer att klara gymnasie- och universitetsstudier – om det är det han vill. Vi har fått en son som nu både kan läsa och skriva, men framförallt en son med mycket bättre självförtroende som vågar prata med sin omgivning och vågar knyta vänskapsrelationer. Tack Pelle!

Anna - mamma till Johan

Mikaela klarar nationella provet

Linnéa läser tjocka böcker nu!

När vår dotter Linnea gick i femte klass, märkte vi att hon fortfarande inte kunde läsa. Skolböckernas faktatexter var svåra att ta sig igenom och att hinna läsa textremsorna på teve, var en omöjlighet. Det var då vi tog kontakt med Pelle Lindblå och han konstaterade att hon hade medelsvår dyslexi.

Genom hans stöd och dataprogrammet Trädet, har Linnea funnit sin väg in i böckernas värld. Skillnaden mellan före och efter är enorm. På tågluffningen i Europa under sommarlovet efter sexan, var det största problemet, att vår dotter hade för lite att läsa! Två tjocka romaner i pocketformat med liten text, var inte tillräckligt. I dag går Linnea i sjunde klass och gissningsläsandet är borta. Hon gör sina läxor själv och har godkänt i alla ämnen. Tack Pelle!

Eva och Sven

Peter, 9 år, hade förlorat tron på att han skulle klara av att lära sig. Nu har han kommit igång med läsningen

 Peter har sedan födseln haft många öroninflammationer. Hörseln har kommit
 och gått i takt med dessa. Vid skolstart började man utreda varför han hade
 så låg fonologisk mognad. Man provade intelligensen samt gjorde ett ITPA
 prov på honom. Intelligensen var helt normal och ITPA likaså men stora
 avvikelser fanns i ITPA där sammanljudningen och det sekventiella bildminnet
 var eftersatt.
 Vi som föräldrar tyckte det var svårt att förstå vad vi kunde göra och fick
 uppmaningen att försöka 'läsa på' i hans nivå..
 Det dröjde ända till sent på höstterminen i ettan innan han fick göra ett
 hörselprov och det blev det tydligt att han inte hörde. Han opererades då
 och  fick tillbaka sin hörsel.  

Nu hade vi själva börjat läsa om hörseln och
 förstått att det  också är viktigt att veta hur barnet hör. Vi hittade Pelle Lindblås
 hemsidan där inte bara hörsel utreds utan också andra saker som behövs för
 att bli en 'bra läsare'.
 När vi träffades första gången blev det tydligt hur Peter läste eftersom
ögonrörelserna 'spelades in' och visas över den text han läste. Där såg man hur han
 hoppade fram och tillbaka kom utanför raderna och gick in på fel rad.
 På frågor om texten kunde han inte svara på någon. Han hade ingen aning om
 vad han läst.
 Vi testade också hur säkra kopplingarna mellan bokstäver och ljud var. Han hade bara var ett
 fåtal då.
 Han förväxlade o och å, o och u, ä och e etc. Han kunde inte skilja på b och d.
 Synen testades med en Keystone apparat. Där man kunde se att ögonen
 skelade på läsavstånd.
 Sedan var det öronens tur och där skelade han också samt hörde för bra i
 vissa frekvensband och dåligt i andra. Ingen eller liten dominans fanns för högra örat.
 Balans och rymduppfattningen var också omogen.
 
 Väl hemma arbetade vi med ljudstimulering på kvällen innan Peter skulle
 sova. Sex kvällar och en vilokväll. Vissa kvällar gick det utan problem, men
 vissa kvällar var det en kort protest.
 Sedan övade vi gehörsskrivning för att bokstäver och ljud skulle bli säkert kopplade. Vi arbetade med dataprogrammet Trädet. Vi startade med  säkra ljud och la
 till en eller två bokstäver allt eftersom. När det gick bra så blev det
 belöningar för att höja motiveringen.
 Så småningom satt bokstäverna säkert men "b" och "d" har vi fått fortsätta öva.
 Vi träffade också en ortoptist och fick glasögon som skulle hjälpa Peter
 innan dominansen hunnits utvecklats för både öra och öga. Hon tog också upp kostens betydelse för speciellt ögonen.

I skolan utvecklades Peter, men han kunde inte ta igen det avstånd han hade
 till sina kamrater och därför valde vi att låta honom gå om tvåan.
 När vi träffade Pelle på hösten 2004 hade Peter tagit ett enormt stort
 steg jämfört med hur han hade det nio månader tidigare.
 När ögonrörelserna spelades in följde han texten och kunde också svara på alla frågor
 om vad som hände i densamma.
 Vi jobbar nu vidare med Trädet och har nu kommit till ljudstridiga ord och
 övar dubbelteckning och annat som man lär sig i  tvåan.

Eftersom man själv inte är expert på ämnet, är det skönt att ha ett
 hjälpmedel att följa så man vet att man inte försöker lära in
 i fel ordning eller göra något annat galet.
 Vi tränar också på balansen med balansövningar och -b och -d går nästan
 alltid rätt numera.
 Efter Peter tagit bort rören så kommer vi åter att prova hur hörseln
 fungerar och se om vi behöver fortsätta med ljudstimulering.
 
 Sist men inte minst är det så befriande med Pelle som smittar barnet och
 föräldrarna med sin entusiasm och tro på utvecklingen. Peter hade förlorat tron på att han skulle klara av att lära sig. Nu fann  vi också en kunnig diskussionspartner kring läsutveckling.
 

Ann-Charlotte B. mamma till Peter
 
 
Nicklas var svår dyslektiker - nu känner han att han har en framtid som väntar

Niclas, 13 år, var svår dyslektiker för ett år sedan och skolan visste inte längre hur de skulle hjälpa honom utan rekommenderade Pelle Lindblå. På mindre än 12 månader har han gått från underkänt i alla ämnen till godkänt och till och med mycket väl godkänt i vissa ämnen. Engelskan är fortfarande kämpig men matten och svenskan flyter och han har kommit upp i normal läsförmåga. Varje dag har han tränat motorik, lyssningsövningar och dataprogram samt att undervisningen i skolan anpassats. Äntligen känner han att han har en framtid som väntar.

 Eva Mandelqvist - mamma till Niclas

Utdrag ur ett mail från Eva Bergstrand, 13 åriga Annas speciallärare.

"Det är mycket spännande att se vad hon numera kommer ihåg, som hon tidigare hade mycket svårt för. De har arbetat med historia och hon kan en hel del! Tidigare har hon knappt kommit ihåg något från dag till dag. Ditt helhetsperspektiv på hennes utveckling har verkligen gett resultat!
 
Det är roligt att se vad det har gått framåt för henne även i läsningen!  Jag tycker också att det har lossnat en hel del före jullovet. Vad bra att du gjorde analysen, då vet jag vad vi ska inrikta oss på. Det blir lätt att man går vidare, när vi upplever att det "lossnat".

Hälsningar Eva Bergstrand 

Det går bra för Mikaela nu!

Vi ville bara skriva och berätta att det går mycket bra för Mikaela i skolan. Vi har varit på utvecklings samtal, och här är lärarens individuella utvecklingsplan för henne upprättat av (lärare):M A: Mikaela har visat att hon har förståelse för det hon läser och hon har skrivit berättelser, skräckberättelser och berättelser om sig själv, där hon visat att hon har ett bra språk och ytterst få stavfel. Mikaela når målen i svenska för årskurs 7.

Hennes lärare säger att om hon inte visste om att Mikaela har eller hade dyslexi skulle hon aldrig tro det. Hon har fått ditt häfte om dyslexi. Vi är så glada för Mikaelas skull att det går så bra för henne.

    hälsningar Lasse och Eva-Stina och Mikaela och Hanna

En lärares omdöme om Nya Trädet inom SFI

"Först vill jag berätta att Trädet fungerar utmärkt i en nystartad
invandrargrupp som vi har här på Forsa Folkhögskola.
Eleverna har redan passerat SFI:n men behöver mycket ljudträning. Över
huvud taget är jag förtjust i Trädet (har jobbat mycket med programmet i
SoL-kursen) eftersom det har en sådan bra progression och ger goda
utmaningar."

Laila Skoglund, lärare på Forsa Folkhögskola
 

Språkläraren Mongi Benamaras omdöme

Idag vågar jag skriva

Avesta-Säter (Dala-Demokraten)

I 25 år har Lars Erik "Lalle" Tuohisto-Kokko jobbat som vårdare inom psykvården. - Det började som ett sommarjobb . Och det blev en djäkla lång sommar... Han skrattar när han berättar. Men så en dag ville han göra något annat. Då ställdes hans problem på sin spets: - Jag kan ju inte stava. Och jag skriver som en kratta.

Idag är han inne på sin andra utbildningstermin, tjänstledig som han är från sitt jobb på Omvårdnad Skönvik i Hedemora. Sakta men säkert har han bearbetat sitt handikapp. Det har gett honom självförtroende.

- Idag vågar jag skriva. Men jag vågar också tala om mina svagheter och jag skiter i vad andra tycker...

Hans mål är att vidareutbilda sig. Sätta sig på skolbänken igen.

- Det lutar nog mot att jag försöker läsa in en undersköterskeutbildning. Det är ju ändå det jag kan. Och jag sägs vara duktig på att ta hand om folk. Men den erfarenheten kan man inte skriva ner. Den finns där bara. Genom att gå utbildningen får jag papper på det.

Att börja studera på allvar, är något som Lalle möter med blandade känslor.

- I grundskolan gjorde jag väl inget större väsen av min person. I högstadiet gick det åt helvete.

Till saken hör att Lalle blev sjuk. Han fick en tumör som satte sig mellan ryggkotorna och orsakade värk och trötthet.

- Jag opererades visserligen. Men då var det liksom försent. Jag hade varit mycket hemma och blivit retad för det...

Det enda, roliga minnet från den tiden var en hälsning med alla lärares och elevers namn på, som han fick på sjukhuset, dagen före julafton.

- Då tänkte jag att dom tänke på mig kanske ändå...

Idag ångrar han att han inte gick den där golvläggarkursen han hade tänkt gå när skolan väl var slut.

- Men vi sökte jobb istället, jag och en kompis. Sommarjobb på Säters sjukhus. Och jag blev kvar....

Fick nog

Men för ett knappt år sedan fick Lalle nog. Han kände att han behövde göra något annat. Med hjälp av sin arbetsledare och Arbetsförmedlingen hittade han till Pelle Lindblås läs- och skrivutbildning.

- Jag har klarat läsningen. Men att skriva och framför allt att stava har varit svårt. Jag tappar bokstäver, jag vet inte när det ska vara dubbelteckning. Och har det varit svåra ord, har jag försökt hitta andra ord som betyder ungefär samma, men som varit lättare att stava till.

Hittade på förevändningar

Idag erkänner Lalle att han under alla år hittat på förevändningar för att slippa skriva.

- En gång gick jag förbi expedition där man undrade högt och tydligt vem f-n som skrivit rapporten, som inte gick att läsa. Jag visste att det var jag. Efter det skrev jag inte på månader. Jag hittade alltid på förevändningar och fick andra att skriva i stället.

Men veckorna på Lärcentrum i Avesta dit Lalle rest två-tre dagar i veckan har ingett honom hopp och mod, även om studietiden automatiskt innebär knappare levnadstillgångar.

Han formulerar det själv i en skriven förklaring om vad ordet framgång betyder för honom:

- Framgång är att kunna skriva. Framgång är när det känns bra inom sig själv. Framgång är pengar - det gör det i alla fall lättare att leva. Framgång är att bryta upp från arbete. Och framgång är kärlek.

Det Lalle lärt sig under sina veckor på Lärcentrum i Avesta, grundlades i att hans läsmönster kontrollerades. Pelle Lindblå som är lärare och pedagog, kontrollerade hur ögonen följde texten. Och han kollade hörseln.

- Vi fann att jag hade svårt att skilja på p och b. Därför fick jag ofta lyssna på band. Nu jobbar jag på gehörsskrivningar, punkt och stor bokstav, jag markerar vokaler, betonar vokaler, får uppgifter där det gäller att hitta ord vars bokstäver kastas om. Jag övar och tränar varje dag.

Hans stora aha-upplevelse kom kvällen när han tog det med sjung-bi-tar. De-la-de upp ord-en i vo-ka-ler.

- Då gick det plötsligt. Då ringde jag hem till Pelle...

Vågar skriva

Idag vågar han skriva. Hans e-mjel blir allt längre. Och han törs skriva även inför andra. Han har lärt sig stava och han skriver sakta men säkert en berättelse om korstågsriddaren Sven Handske som är Lalles egen fantasifigur.

- Men det viktigaste är nog att jag vågat erkänna öppet om mina problem. Nu vet jag ju att jag inte är ensam med de här problemen. Det gör att jag mår så mycket bättre i dag. Och så har jag gått ner 15 kilo - av bara farten...

Skribent: Kerstin Eriksson
Produkt-Id: INR Publicerad:2003-02-04 08:00

Hem

Dyslektikern Richard gläds åt sitt nytagna datakörkort

Nya vägar till språket

HEDEMORA (Dalademokraten)

När Richard gick i skolan, valde han oftast att riva sönder betygen, vid skolårets slut. Desto mer stolt är han över att, trots sina läs- och skrivsvårigheter, nu ha tagit datakörkort.

Dyslektikern Richard gläds åt sitt nytagna datakörkort

Richard Winnberg som blivit trettio år, började om från början för något år sedan. Efter att ha hoppat av gymnasiet, prövat grundvux, gått amu-kurser och fått ungdomsarbete inom kommunens Mini-Max, fick han chansen att börja om.

Genom läraren Pelle Lindblå i Borlänge, som specialiserat sig på dyslektiker, har Richard säkert men sakta upptäckt bokstäverna. Orden har börjat ta form.

Idag har Richard jobb. Visserligen bara tillfälligt, men likafullt ett arbete att gå till varje dag.

Det handlar om mycket dataarbete på Kunskapslyftet, med bland annat informationsblad.

Dikter och berättelser

Richard vet att uttrycka sig, även om han inte alltid kunnat hantera orden. I den kurs han gick för att varsamt och i lugn takt lära sig läsa och skriva, upptäckte han språket. Resultatet blev en del mycket välskrivna dikter och berättelser.

Hans mål är att skriva ett Lätt Läst bok.

Men han har också hittat nya vägar till språket.

Datorn som är ett utmärkt hjälpmedel för många dyslektiker (med program kan stavningen kontrolleras, och utskrifterna blir alltid snygga) kan användas till så mycket mer.

Men för att få bevis för sina färdigheter med knapparna, krävs ett datakörkort.

- Ärligt talat körde jag första gången. Jag hann inte läsa uppgifterna och utföra dem inom den tillåtna tiden.

Fick ny chans

Men Richard hade tur. En förstående och medveten lärare ställde upp och Richard fick en ny chans.

- Läraren läste upp frågorna för mig och jag utförde uppgifterna. Då gick det mycket bättre.

Körkortet utfärdas av Dataföreningen i Sverige. Kortet har Richard inte fått än. Och det kanske inte är så viktigt. Desto mer stolt är Richard över det papper som bevisar att han har klarat European Computer Skills Card.

- Det här betyget, samt intygen som Pelle Lindblå skrivit ut, är jag stolt över, säger Richard, grabben som en gång i världen rev sönder sina betyg.

Byline: KERSTIN ERIKSSON

Publicerad:1998-06-02 00:00

 Hem

Utdrag ur artikel publicerad i Aftonbladets Hälsobilaga 15 oktober 2002

Metoden lär Linnéa att läsa

Linnéa, 11, var dyslektiker. Ordblind, precis som kungen. En alternativmetod har hjälpt henne ur mörkret...En dag i våras snappade familjen A. upp ett tips om en dyslektikerpedagog i Avesta, Pelle Lindblå, som med framgång behandlat skolbarn och andra med läs- och skrivsvårigheter. Pelle Lindblå tillämpar en metod, en form av ljudbehandling som tidigare utvecklats av Kjeld V Johanssen i Danmark. Lindblås modifierade metod går dels ut på att koppla vissa ljud till en bokstav, dels ren ögonträning. "En person som inte kan höra skillnad på olika ljud har svårt att göra en automatisk koppling till en bokstav", säger Pelle Lindblå. Lyssningsträning kan hjälpa barn med koncentrationssvårigheter att lära sig läsa och skriva.....

Linnéa fick med sig två specialtillverkade kassetter hem. Sex dagar i veckan lyssnade hon på banden. Hennes hörsel anpassades bättre till språkljuden. Mamma och dotter började dessutom ett tålmodigt arbete med motorikövningar, ofta med vanlig penna. Den förs fram och tillbaka, ibland i cirklar och åttor. L. tvingas följa pennan med ögonen.....

Idag kan Linnéa läsa en vanlig mellanstadietext. Balettflickan som aldrig velat läsa förut, formligen slukar böcker. Skolarbetet går mycket bättre.

.

Hem